Snart är det slut.

 

Snart är katternas trygga tillvaro i deras älskade stuga, sönderslagen av FHHKs styrelse.

Kristin Börstad, Cecilia Engdahl, och Lucie Havelka, hyser inga som helst känslor för att deras häxjakt på mig drabbar katterna i första hand. Människor med den inställningen till värnlösa djur, skulle inte få ha djur i sin närhet. Jag har aldrig tidigare varit med om att folk som är med i en kattförening, går in för att skada katter som har det bra. FHHK måste vara unik i sitt slag. 

De här tre kvinnorna har förvandlat FHHK till en förening som verkligen inte värnar om katter. När det är viktigare att skada en person (och av vilken anledning från början?), än att se till katternas bästa, då är det dags att lägga ner, för en sådan förening har inget existensberättigande. Vilket är synd, då det behövs kattföreningar, men de ska jobba för katterna, inte mot dem.

Jag är grymt besviken på dessa tre kvinnor, som förvandlat den förening vi skapade för tolv år sedan, till något som den aldrig var avsedd att vara. 

Bella, som när hon var väldigt liten, klättrade upp på ett nät, ramlade ner, och faktiskt dog. Hon slutade att andas, och hjärtat stannade. Sonen och jag fick igång henne igen. Idag är hon lite sned i nacken, men glad och pigg för övrigt. Hon har lite svårt för avståndsbedömning, och missar ibland när hon ska hoppa upp nånstans. Det säger ju sig självt att hon kommer att ramla ner från bjälkarna i katthemmet, då hon inte har någon respekt för sin egen förmåga, och skada sig än värre. 

Florian har återkommande problem med luftvägsinfektioner. Att flytta honom till ett katthem där det florerar virus och bakterier som han inte är van vid, kommer att ta död på honom. Särskilt som tillsynen på katthemmet är väldigt dålig. 

Semla är en skruttig liten dam, som kräver mycket tillsyn och behandling. Att utsätta henne för en flytt, kommer definitivt att ta död på henne. Här hemma, i en liten grupp katter,  kan vi hålla henne i sådant skick att hon har glädje av livet. 

Sindre har behandlats för fip i två omgångar. Han har lätt för att få ögoninfektioner, vilket kräver daglig tvätt av hans ögon. Han är inte lätt att få tag i när man ska hantera honom. Ska han befinna sig på katthemmet, kommer han att få sitta instängd på liten yta resten av sitt liv, för att det ska gå att fånga honom. Dessutom är han i övrigt känslig för infektioner. 

Även stackars Simon ska dom flytta på, ner till katthemmet. För det går ju bra att förvara blinda katter där, bland bjälkar och höga avsatser. Att överhuvudtaget flytta på ett blint djur, till en helt främmande miljö, full med främmande katter, det verkar inte vara något problem för de okänsliga kvinnorna i FHHKs styrelse. Varav en ska föreställa veterinär! 

Detta är ett urval av de katter som FHHKs styrelse ska stjäla av mig på torsdag. Utan minsta hänsyn till katternas bästa. Lucie, Kristin, och Cecilia, verkar vara helt i avsaknad sans och vett när det handlar om katter. Dessutom måste deras förening ha otroligt gott om pengar. De gör sig av med faddrar på löpande band, genom att vara otrevliga mot dem. I den mån de ens svarar på deras mail. Inte heller behövde de 27000 kr, för att mina katter skulle slippa undan deras egenskapade hämnd på mig. Så nej, det är inte pengar de vill ha. Detta trots att Lucie påstår att föreningen är skyldig henne flera hundratusen kronor. Men det kanske bara är ett påstående från hennes sida. 

Lucies luftslott om 343000 kr för stuga, sektioner, och katter, är just inget annat än ett luftslott. Hon vet att det inte går att flytta på stugan till ett rimligt pris, eller utan att förstöra den. Annars hade hon inte varit så rädd för att skicka hit någon som bedömer huruvida den går att flytta, eller vad det skulle kosta. 

En annan aspekt på det hela, är att Lucie gärna glömmer vem det var som drog in pengarna till bygget. Numera, i både hennes och Kristins värld, har jag inte gjort någon nytta alls i FHHK. I kronofogdens papper benämner de mig som  "vanlig volontär", som tagit hem random katter från katthemmet och behållit dom. 

Men jag minns vad Lucie sa till mig när jag var anställd på hennes veterinärklinik, och ville ha en höjning av lönen. "Du svarar ju bara i telefon, det drar inte in några pengar." 

Nu gjorde jag ju betydligt mer än så, men under en lång tid, innan jag började där, var det ingen som svarade i telefon, och då var där heller inte många kunder. Ett plus ett är två, är det väldigt svårt att fatta? 

Ja, ja, så uppskattad var jag av min arbetsgivare. Folk försökte få mig att fatta att jag inte var uppskattad, men jag var för hjärntvättad för att lyssna på dom. Jag borde ha sagt upp mig för många år sedan, någon av alla de gånger jag blev förbannad för att jag fick tjata till mig min lön, som aldrig blev insatt på kontot i tid. Eller den gången för 6-7 år sedan, när Lucie släppte in en hankatt lös på hästkliniken, där jag hade en tre-veckors kattunge som jag flaskmatade, och hanen sprang rakt in och bet ihjäl ungen. Om inte förr, borde jag verkligen ha slutat jobba där. 

Och nu ska mina stackars katter flytta till ett katthem som leds av tre kvinnor i avsaknad av känslor. Och Lucie kan se fram emot en massa begravningar. Det verkar vara den enda gången som hon tycker om katterna, med tanke på hur hon lägger ut Honey gång på gång, och låtsas att hon brydde sig om henne medan hon levde. Jag har aldrig sett någon vara så engagerad i döda djur, medan hon inte brytt sig om dem medan de levde. Under nästan tolv år iakttog jag detta udda beteende. Fast jag vill ju tro att hon var intresserad av dem åtminstone de första åren när föreningen bildades. Då, på den tiden vi hade roligt. Minns du det, Lucie?! Eller har du förträngt det också, som så mycket annat?! 

                        

                    Helen, Kattstugan i Höör